I förskott fick jag precis erfara.
Där jag bor är det tämligen lyhört och en av grannarna har barn som för ett jävla liv konstant, nästan så jag trodde föräldrarna är döva men så icke. Precis nyligen hörde jag via fönstret hur kvinnan i paret pratade med en annan granne att dom ska flytta - HURRA jublade jag tyst för mig själv.
Tre minuter senare säger hon att det var en kvinna med småbarn som vart och tittat på lägenheten.
Surt sa Bill...
onsdag 1 juli 2009
tisdag 30 juni 2009
Back on track
Idag var jag med Dr Pork hela dagen på hudmottagning för att auskultera.
Åhh suck..
Fan..
Man vet inte hur bra man hade det innan man lämnade skutan kan man väl säga..
Så.. give me moore blood, naevi, needles and pins!!
Åhh suck..
Fan..
Man vet inte hur bra man hade det innan man lämnade skutan kan man väl säga..
Så.. give me moore blood, naevi, needles and pins!!
söndag 28 juni 2009
Ledig, ledig, ledig!
Gick upp som vanligt kl 06 för att hasa mig till jobbet, han precis dricka en kopp kaffe innan vårt SB frågade vad jag gör här.. Alltså blev jag ledig men fick tre timmar för visad god vilja haha.
Och är ledig, för första gången på hur länge minns jag inte ens. Alltså hamnade jag i tvättstugan och ska sköta om hemmet som, tyvärr, blivit försummat då varken tid eller ork funnits. Måste köpa en ny dammsugare, den jag hade försvann och när jag tog reserven visade det sig att ngn jävla... hade använt den att suga blästersand eller dylikt vilket innebar att Allt for ut med raketfart via utblåset. Suck eller vaddå?
Och värmen består, såå härligt, nästan att man vill utbrista i ett glatt Kuken!
Nu ska jag till tvättstugan.
Mors!
Och är ledig, för första gången på hur länge minns jag inte ens. Alltså hamnade jag i tvättstugan och ska sköta om hemmet som, tyvärr, blivit försummat då varken tid eller ork funnits. Måste köpa en ny dammsugare, den jag hade försvann och när jag tog reserven visade det sig att ngn jävla... hade använt den att suga blästersand eller dylikt vilket innebar att Allt for ut med raketfart via utblåset. Suck eller vaddå?
Och värmen består, såå härligt, nästan att man vill utbrista i ett glatt Kuken!
Nu ska jag till tvättstugan.
Mors!
fredag 26 juni 2009
Volvo Ocean Race Stockholm Stopover 2009
Fredag, klockan är 13,55 och jag är så seg i kroppen, hjärnan känns som den är inlindad i bomull (vilket kanske kan förklaras med att det var avslutningsfest igår).
Jag ska börja med beröm, i massor och det riktas till ALL personal som på ett helt underbart sätt tog hand om oss frivilliga. Trots att de flesta jobbat 24/7 i veckor fanns det Aldrig någonting negativt som kom över deras läppar. All cred you girls and guys!
Nästa beröm går till de frivilliga. Trots en stekande sol som hammrade envist över våra kroppar, fick många att se ut som nykokta kräfor var det idel leenden.
Jag ska villigt erkänna att alla ni gjorde denna tillställning under de åtta dagar jag jobbade till ett Stort minne för livet och jag är hedrar att vart en i gänget.
Min tystnadsplikt gör att jag inte få avslöja saker kring de patienter jag var i kontakt med men trots en miljon besökare, drygt 300 volontärer och räkna in alla som har hand om båtarna, bemannar de olika tält etc hamnar vi på säkerligen 700 utöver volontärerna.
En del fall var akuta vilket medförde ambulanstransport men annars handlade det mest om småskavanker men fa förebyggande sjukvård, dvs uppmana folk att dricka, dricka och dricka samt smörja in sig med solcreme.
En sak jag la märke till var att Trots att seglarna är världstjärnor var det aldrig någon som var otrevlig utan tvärtom, otroligt tillmötesgående vilket även gäller hela deras crew.
En sak till som absolut förtjänar beröm är det innebandylag som var "anställda" av sita för att sköta renhållningen på området. Deras jobb var suveränt, Stockholm lever upp till sitt rykte som Världens renaste huvudstad!
Säkert har jag missat massor av saker men nu får bilderna "tala" sitt eget språk.
Enjoy!
Il Mostro, dvs Puma på väg till starten inför St Petersburg.
Torben Grael, skipper på Ericsson 4, vinnare av VOC 2008-2009
Interiör i Il Mostro´s systerbåt. Notera "sängarna" på V sida och att allt är totalt svart invändingt då kolfibret är svart och färg väger för mkt. Komfort, Vad är det?
Telefonica Blue fortsätter reparationen av sin köl som skadades i marstrand när dom seglade på grund.
Green Dragon
Malin från Östersund, åkte enkom ner för VOC samt han jag glömt namnet på från Göteborg som åkte upp direkt efter att jobbat på Volvo Ocean Race Marstrand Stopover.
Strongt!
Victor The Seagull, VOC´s maskot. Den har burits i alla hamnar som besökts och skaran som är invändigt är unik, på Facebook finns alla som gjort det och bara dom vilket innebär ca 20 pers.
Morgonsamling.
Jag ska börja med beröm, i massor och det riktas till ALL personal som på ett helt underbart sätt tog hand om oss frivilliga. Trots att de flesta jobbat 24/7 i veckor fanns det Aldrig någonting negativt som kom över deras läppar. All cred you girls and guys!
Nästa beröm går till de frivilliga. Trots en stekande sol som hammrade envist över våra kroppar, fick många att se ut som nykokta kräfor var det idel leenden.
Jag ska villigt erkänna att alla ni gjorde denna tillställning under de åtta dagar jag jobbade till ett Stort minne för livet och jag är hedrar att vart en i gänget.
Min tystnadsplikt gör att jag inte få avslöja saker kring de patienter jag var i kontakt med men trots en miljon besökare, drygt 300 volontärer och räkna in alla som har hand om båtarna, bemannar de olika tält etc hamnar vi på säkerligen 700 utöver volontärerna.
En del fall var akuta vilket medförde ambulanstransport men annars handlade det mest om småskavanker men fa förebyggande sjukvård, dvs uppmana folk att dricka, dricka och dricka samt smörja in sig med solcreme.
En sak jag la märke till var att Trots att seglarna är världstjärnor var det aldrig någon som var otrevlig utan tvärtom, otroligt tillmötesgående vilket även gäller hela deras crew.
En sak till som absolut förtjänar beröm är det innebandylag som var "anställda" av sita för att sköta renhållningen på området. Deras jobb var suveränt, Stockholm lever upp till sitt rykte som Världens renaste huvudstad!
Säkert har jag missat massor av saker men nu får bilderna "tala" sitt eget språk.
Enjoy!
Il Mostro, dvs Puma på väg till starten inför St Petersburg.
Torben Grael, skipper på Ericsson 4, vinnare av VOC 2008-2009
Interiör i Il Mostro´s systerbåt. Notera "sängarna" på V sida och att allt är totalt svart invändingt då kolfibret är svart och färg väger för mkt. Komfort, Vad är det?
Telefonica Blue fortsätter reparationen av sin köl som skadades i marstrand när dom seglade på grund.
Green Dragon
Malin från Östersund, åkte enkom ner för VOC samt han jag glömt namnet på från Göteborg som åkte upp direkt efter att jobbat på Volvo Ocean Race Marstrand Stopover.
Strongt!
Victor The Seagull, VOC´s maskot. Den har burits i alla hamnar som besökts och skaran som är invändigt är unik, på Facebook finns alla som gjort det och bara dom vilket innebär ca 20 pers.
Morgonsamling.
lördag 20 juni 2009
Sorry, sorry, sorry
Lovade lite läsning men sorry, dagarna är långa med massor av sol, människor och båtar vilket gör en lite trötter. Ett reportage med text och bilder får komma efter VOC är avslutat på torsdag.
torsdag 18 juni 2009
Volvo Ocean Race Stockholm stopover
Och så var det dags för ännu ett volontörskap.. heter det så?
Hur som; de flesta av er har väl knappast missat att the Big Race är i stan och med båtarna på två spottloskors avstånd befann jag mig, eller snarare har mitt lilla "krypin" som jag utgår från på mina rundor i området.
I sanningens namn ska jag erkänna att jag inte är ensam. Jag kamperar med två andra varav en till är volontär och den andre från ett företag som sysslar med företagssjukvård.
Idag handlade det mest om att bekanta sig med området men arbete fanns, mestadels i form av smärre blessyrer som skavsår, skärsår, huvudvärk och en ond fot men vi fick ett larm om en person som ramlat och slagit i skallen. På med radion och skubba vidare, väl framme visade det sig att vederbörande inte skadat sig inom området och samtidigt kom ambulansen så det var bara att dra av sig handskarna och vända tillbaka och skriva rapport.
Återstår 7 dagar så en del lär säkerligen behöva göras. Nu ska jag försöka dansa ngn form av soldans så resterande delen går i solens tecken.
Återkommer med bilder i morgon samt en utförligare rapport om livet kring VOC70-båtar, vackra damer och annat knytt.
Hur som; de flesta av er har väl knappast missat att the Big Race är i stan och med båtarna på två spottloskors avstånd befann jag mig, eller snarare har mitt lilla "krypin" som jag utgår från på mina rundor i området.
I sanningens namn ska jag erkänna att jag inte är ensam. Jag kamperar med två andra varav en till är volontär och den andre från ett företag som sysslar med företagssjukvård.
Idag handlade det mest om att bekanta sig med området men arbete fanns, mestadels i form av smärre blessyrer som skavsår, skärsår, huvudvärk och en ond fot men vi fick ett larm om en person som ramlat och slagit i skallen. På med radion och skubba vidare, väl framme visade det sig att vederbörande inte skadat sig inom området och samtidigt kom ambulansen så det var bara att dra av sig handskarna och vända tillbaka och skriva rapport.
Återstår 7 dagar så en del lär säkerligen behöva göras. Nu ska jag försöka dansa ngn form av soldans så resterande delen går i solens tecken.
Återkommer med bilder i morgon samt en utförligare rapport om livet kring VOC70-båtar, vackra damer och annat knytt.
lördag 13 juni 2009
Festivaldags
Igår/inatt var jag på Where the action is men som volontär. Lite trist då jag egentligen velat ha passet som är idag (13/6) med band som är i min smak men visst, man ska inte klaga. Dock var det inte för att gratislyssna på musik jag anmälde mig.
Kom dit vid 11 snåret och checkade in och med ett stycke t-shirt, armband och matbiljetter satte jag mig i den alltmer växande klungan av människor i åldern 18-25. Men grattis tänkte jag, här sitter farfar haha. Men så blev det inte, vareftersom trippade en och annan senior in och fogade sig till den sällsamma skaran av volontärer.
Jag skulle alltså jobba med säkerhet, inga problem tänkte jag men var glad att slippa vara rodie vid scenen. Har trots allt tinitus och när jag såg vilka som skulle jobba där blev jag dessto gladare, en massa kids som garanterat skulle skippa människorna och bara glo på artisterna (och senare fick jag rätt i mina gissningar).
Jag hamnade vid en av två plaster för inpassering av bilar en bit bort men ändå tillräckligt nära för att höra all musik. Jag och en tjej hade tur skulle det visa sig, vi hade en liten "kur" vi kunde ställa oss i emellanåt.
Och regnet kom, precis som MSN-väder förutspått. Mitt gamla Helly-Hansen regnställ höll tätt i ganska precis 1,23 H, sen började det krypa in i alla skarvar men det gjorde inget, hade gott om extrakläder med samt skor.
Folket kom och en stor del av tiden gick åt att prata och skoja med alla samt lotsa artister till rätt ställe. Pratade lite med en artist som är Thåströms kvinnliga motsvarighet, som dock ej spelade, och blev förvånad över att hon är så kort, vinkade tjena till "Packet", helloade med Joshua Radin och blev lite irriterad att en svensk artist kommer när det är typ 10 min kvar till spelningen. Vaddå divalater?
Morsade liksom sådär Men tjeena!! på, vad som visade sig vara en en av dom som brukar sitta i Tv-4:as morgonnyheter med Steffo, vad jag trodde var en gammal klasskompis var lite kul, hon morsade lika glatt tillbaka och när jag sa att jag trodde hon var en fd klasskompis garvade hon bara. Sånt gillas! Att lugna oroliga mammor som släppte av tonårsdöttrar eller kom med torra ombyten under senare delen av kvällen med att det Inte är ngn fara, det är gott om ordningspersonal och poliser värmer.
Kom hem vid 03,30, vaknade 07,15 och kan inte påstå att jag är direkt pigg men en erfarenhet rikare och säger jatack till det igen - absolut! Att träffa folk som kom och gick leende ner efter dom lämnat oss trots ihållande regn slår allt. Inga sura miner någonstans av alla som passerade in och ut och jag vill gärna tro att min, och min kollegas, påverkan hade en viss betydelse.
Att få folk att le trots uppmaningen att lämna paraplyet i bilen trots regnet (ej tillåtet), be dom köra runt och söka ny parkering för att slippa en p-bot vilket tar 40 min extra, be taxibilar vända då det var fullt på den privata parkering.
Att stå genomblöt i 5 timmar står man ut med, hur lätt som helst bara för ett endaste leende.
Och med minnet av Neil Young´s "keep on rocking in the free world" som ekade över nejderna en småkylig sommarnatt ano 2009 somnade jag...
Kom dit vid 11 snåret och checkade in och med ett stycke t-shirt, armband och matbiljetter satte jag mig i den alltmer växande klungan av människor i åldern 18-25. Men grattis tänkte jag, här sitter farfar haha. Men så blev det inte, vareftersom trippade en och annan senior in och fogade sig till den sällsamma skaran av volontärer.
Jag skulle alltså jobba med säkerhet, inga problem tänkte jag men var glad att slippa vara rodie vid scenen. Har trots allt tinitus och när jag såg vilka som skulle jobba där blev jag dessto gladare, en massa kids som garanterat skulle skippa människorna och bara glo på artisterna (och senare fick jag rätt i mina gissningar).
Jag hamnade vid en av två plaster för inpassering av bilar en bit bort men ändå tillräckligt nära för att höra all musik. Jag och en tjej hade tur skulle det visa sig, vi hade en liten "kur" vi kunde ställa oss i emellanåt.
Och regnet kom, precis som MSN-väder förutspått. Mitt gamla Helly-Hansen regnställ höll tätt i ganska precis 1,23 H, sen började det krypa in i alla skarvar men det gjorde inget, hade gott om extrakläder med samt skor.
Folket kom och en stor del av tiden gick åt att prata och skoja med alla samt lotsa artister till rätt ställe. Pratade lite med en artist som är Thåströms kvinnliga motsvarighet, som dock ej spelade, och blev förvånad över att hon är så kort, vinkade tjena till "Packet", helloade med Joshua Radin och blev lite irriterad att en svensk artist kommer när det är typ 10 min kvar till spelningen. Vaddå divalater?
Morsade liksom sådär Men tjeena!! på, vad som visade sig vara en en av dom som brukar sitta i Tv-4:as morgonnyheter med Steffo, vad jag trodde var en gammal klasskompis var lite kul, hon morsade lika glatt tillbaka och när jag sa att jag trodde hon var en fd klasskompis garvade hon bara. Sånt gillas! Att lugna oroliga mammor som släppte av tonårsdöttrar eller kom med torra ombyten under senare delen av kvällen med att det Inte är ngn fara, det är gott om ordningspersonal och poliser värmer.
Kom hem vid 03,30, vaknade 07,15 och kan inte påstå att jag är direkt pigg men en erfarenhet rikare och säger jatack till det igen - absolut! Att träffa folk som kom och gick leende ner efter dom lämnat oss trots ihållande regn slår allt. Inga sura miner någonstans av alla som passerade in och ut och jag vill gärna tro att min, och min kollegas, påverkan hade en viss betydelse.
Att få folk att le trots uppmaningen att lämna paraplyet i bilen trots regnet (ej tillåtet), be dom köra runt och söka ny parkering för att slippa en p-bot vilket tar 40 min extra, be taxibilar vända då det var fullt på den privata parkering.
Att stå genomblöt i 5 timmar står man ut med, hur lätt som helst bara för ett endaste leende.
Och med minnet av Neil Young´s "keep on rocking in the free world" som ekade över nejderna en småkylig sommarnatt ano 2009 somnade jag...
torsdag 11 juni 2009
Världen är inte så rutten ändå.
Måste säga att dom är otroligt charmiga dom däringa bögpingvinerna som adopterat en unge.
"De homosexuella pingvinerna lär ha funnit sig till rätta i de nya rollerna direkt. Sedan fyra veckor rår de om den lilla ungen och beter sig enligt personalen ”just som kan förväntas av ett heterosexuellt par”.
- De två lyckliga papporna tillbringar dagarna med att uppmärksamt skydda, vårda och utfodra sin antagna avkomma.
Djurparken skapade stora rubriker 2005 då de ville testa läggningen hos pingviner med, som BBC skriver, drag av homosexualitet. Tre manliga par hade setts para sig med varandra – och ruva stenar.
Fyra honor flögs in för att få det utrotningshotade djuret att reproducera sig. Men gay-aktivister protesterade vilket fick djurparken att överge fortsatta tester."
Saxat ur DN.
Undrar vad Darwin skulle sagt?
tisdag 9 juni 2009
I evigheters evighet
... and then to the eternity.
Stora ord, starka ord som verkligen träffar så hårt.
Ibland ställs man inför val av flera skäl, ibland för att rädda sig själv men även för att rädda någon/några andra. Och vad som är rätt och fel vet man aldrig - man kan bara handla av någon form av godhetsprincip som man tror är rätt men vad som är gott för mig måste inte vara gott för någon annan.
I will love you to the day I die and then to the eternity..
Dom orden ska jag aldrig glömma och om vi inte syns igen.. detsamma.
Stora ord, starka ord som verkligen träffar så hårt.
Ibland ställs man inför val av flera skäl, ibland för att rädda sig själv men även för att rädda någon/några andra. Och vad som är rätt och fel vet man aldrig - man kan bara handla av någon form av godhetsprincip som man tror är rätt men vad som är gott för mig måste inte vara gott för någon annan.
I will love you to the day I die and then to the eternity..
Dom orden ska jag aldrig glömma och om vi inte syns igen.. detsamma.
onsdag 3 juni 2009
You never know whats gonna happen
Visst är semesterresor charmiga? Man får många fina minnen oftast men somliga kan vara rent negativa. Alltså ska jag ta det negativa.
Väl framme på flygplatsen på Rhodos vimsade jag runt i yran av andra medresenärer och precis när jag skulle passera dörren till bussarna knackade någon på min axel - en kvinna som söker sällskap tänkte jag och smilade upp mig och vände mig om - om det nu var en kvinna var han vääldigt svartmuskig, håriga armar och en väl tilltagen mage och 5 cm från mina ögon stod ordet polis. Jaha tänkte jag, frågade vad det är; rutinkontroll sa han, tjena mittbena sa jag.
Nåväl, in i ett avlägset rum och visa biljetter och pass. På frågan om jag hade vapen med mig svarade jag nej om inte en kockkniv räknas in. Bagaget granskades och när han skulle kropssvisitera mig ryggade han tillbaka och sa NO när jag skulle ta upp mobilen ur fickan - meh.. tror dom man har en Magnum 45 på sig?
Hur som, jag blev såklart släppt men tycker dom hade en jävla attityd.
Under resan funderade jag lite på det där och tänkte om jag blir stoppad även på hemvägen.. Tänk om dom "planterar" bevis i mitt bagage och såna tankar dök upp.
Jag läste "Inte om det gäller din dotter" och ett namn dök upp, Peter Ahltin, känd advokat. Hans nummer ska jag ha i beredskap samt skaffa 2 vittnen som följer med in i rummet om jag stoppas.
Nu blev det inte så, ingen som var intresserad att titta på mig och slutet gott allting gott.
Men greker är roliga och bildbevis följer.
måndag 25 maj 2009
A Community Service Annoucement
Igår var jag med LenaFena i storstaden.
Mitt upp i vimmret sprang vi rakt i famnen på valarbetare.. heter det så? Ja alltså, inga valarbetare som jagar val utan andra byten nämligen människor, eller män i skor. Hur som, jag har velat fylla på axelremmen till väskan med olika pins och äntligen fick jag tag på di blåes och efter förättat tarv skulle jag gå tillbaka till fenan. Då var hon borta! Sådär totalt spårlöst borta, jag tittade, tittade lite till men inga spår. Lyfte mobilen och ringde men inget svar. Totalt uppgiven med tankar som; Har hon blivit kidnappad, svimmat och ramlat ner i en gatubrunn osv. Då dyker hon upp, hon hade helt sonika besökt en annan, icke nämnd, valstuga 3 (tre) meter från min position. Kände man sig dum eller bara dum? Men min pin fick jag även om det inte var den jag ville ha.
En annan kulig incident hände på tunnelbanan vid oldtown, en man kom fram och frågade om vi ville köpa Situation Stockholm, eftersom jag sällan har pengar på mig ville jag visa att jag stödjer, må vara, Röda Korset för de hemlösa. Bha sa han, dom där är inge bra och gav en helt utläggning om hur det är men påpekade att Situation S.... börjar spåra ur. Där hade vi en kille som var en retoriker av rang! Rolig var han tillika och log sådär gullepluttigt med hela ansiktet och jag skämdes att jag inte kunde bistå honom. Någon minut senare sa jag till fenan att jag sällan har pengar på mig men i samma ögonblick slog det mig att jag faktiskt har en selma i plåtfodralet för kontokort. Dubbel skam tillika.
Jag tänkte lite på det när jag satt på bussen hem. Där var jag den lycklige som bokat en resa till på Onsdag medans han försökte sälja tidningar för sin överlevnad. Blä. Men det är bra att få sig en påminelse över hur jävla bra man har det egentligen.
Annars tycker jag ni ska klicka på länken och lyssna på en riktigt bra låt.
http://hypem.com/track/820784/Jonathan+Boulet+-+A+Community+Service+Annoucement
Mitt upp i vimmret sprang vi rakt i famnen på valarbetare.. heter det så? Ja alltså, inga valarbetare som jagar val utan andra byten nämligen människor, eller män i skor. Hur som, jag har velat fylla på axelremmen till väskan med olika pins och äntligen fick jag tag på di blåes och efter förättat tarv skulle jag gå tillbaka till fenan. Då var hon borta! Sådär totalt spårlöst borta, jag tittade, tittade lite till men inga spår. Lyfte mobilen och ringde men inget svar. Totalt uppgiven med tankar som; Har hon blivit kidnappad, svimmat och ramlat ner i en gatubrunn osv. Då dyker hon upp, hon hade helt sonika besökt en annan, icke nämnd, valstuga 3 (tre) meter från min position. Kände man sig dum eller bara dum? Men min pin fick jag även om det inte var den jag ville ha.
En annan kulig incident hände på tunnelbanan vid oldtown, en man kom fram och frågade om vi ville köpa Situation Stockholm, eftersom jag sällan har pengar på mig ville jag visa att jag stödjer, må vara, Röda Korset för de hemlösa. Bha sa han, dom där är inge bra och gav en helt utläggning om hur det är men påpekade att Situation S.... börjar spåra ur. Där hade vi en kille som var en retoriker av rang! Rolig var han tillika och log sådär gullepluttigt med hela ansiktet och jag skämdes att jag inte kunde bistå honom. Någon minut senare sa jag till fenan att jag sällan har pengar på mig men i samma ögonblick slog det mig att jag faktiskt har en selma i plåtfodralet för kontokort. Dubbel skam tillika.
Jag tänkte lite på det när jag satt på bussen hem. Där var jag den lycklige som bokat en resa till på Onsdag medans han försökte sälja tidningar för sin överlevnad. Blä. Men det är bra att få sig en påminelse över hur jävla bra man har det egentligen.
Annars tycker jag ni ska klicka på länken och lyssna på en riktigt bra låt.
http://hypem.com/track/820784/Jonathan+Boulet+-+A+Community+Service+Annoucement
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
